18 november 2013

Två kort i min plånbok

Sedan jag fick min diagnos, Ehlers-Danlos syndrom, så passade jag på att beställa efter ett bärarkort för de som har sjukdomen.

Orsaken till det är att det vid vissa situationer kan vara bra för omgivningen att de vet om att man har sjukdomen, när man kanske inte själv är förmögen att berätta om det. Det kan särskilt gälla vid sjukdomsfall och olyckor, var man förlorat medvetandet eller det är nedsatt av någon anledning.

Bärarkort för personer med Ehlers-Danlos syndrom.
Är särskilt tänkt för "Emergency" situationer och är skrivet på engelska.
(klicka för större bild)

Vid t.ex. narkos eller annan bedövning kan det vara väsentligt för sjukvårdspersonalen som hanterar en att de vet om sjukdomen. Annars kan risk föreligga att de av omedvetet råkar orsaka en luxation av ex. käken eller skadar nacken. Dessutom behöver det beaktas vid olika operationer och andra ingrepp att vävnaden är svagare och mera utdragbar en normalt.
Fungerar ju också som ett "bevis" på att man har sjukdomen.

---

Ett annat kort jag sedan 2009 bär med mig i plånboken är ett s.k. (organ)donationskort var jag samtycker till en donation av mina organ om jag skulle avlida. Lagen om organdonation ändrades dock år 2011, och nu är presumtionen att den avlidne har samtyckt till en donation om denne inte har uttryckt en annan vilja. Tidigare gällde att bara den som uttryckligen uttryckt en vilja om att godkänna en donation fick fungera som donator.


Donationskort som jag bär i plånboken tillsammans med mitt
körkort så att det enkelt hittas vid behov.

Men sjukvårdspersonalen är ofta ändå osäkra i en sådan situation, så det kan vara bra att bära ett sådant här kort i vilket fall. Då blir ens vilja klar både för sjukvårdspersonalen och för anhöriga, om vad man ville skulle hända.