Enjoy the summer!

Med midsommaren bakom oss går vi nu (förhoppningsvis) mot högsommaren - med litet mera värme som följd.

Själv har jag nu officiellt kunnat ta semester från utbildningen - då jag fick bekräftat att jag klarat sista momentet i engelska kursen "with flying colors"!

Utöver tentamen så hade vi också en del inlämningsuppgifter att skicka till läraren för bedömning. Jag hade inte fått bekräftat att läraren mottagit mina "assingments" och därför valde jag utifall att dubbelkolla saken.

Trevlig läsning, indeed!

Svaret var trevligt - jag verkar åtminstone att vara godkänd ;) --> så nu får jag njuta av sommaren officiellt!

---

Utöver jobb i sommar, så har jag åtagit mig att läsa ett par "klassiker" som jag saknat på min "meritförteckning" över läst litteratur. Jag har för avsikt att läsa dels ultraklassikern "Brott och Straff", som det nog till att alla läst och i synnerhet jur. studenter.

Men sen har jag också börjat svettas med antologin "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust. Tyvärr hade någon hunnit före mig och lånat första boken av de åtta böckerna i antologin, så jag var tvungen att börja med andra boken "I skuggan av unga flickor i blom".

Jag har kommit litet över halvvägs av bokens totala ca 500 sidor, och kan börja dra vissa konklusioner. Ett par saker har jag fått erfara genom att läsa den, dels att den är både sorglig och litet humoristisk på samma gång.
Titeln anspelar på det faktum, att Marcel är sjuk och inte kan delta i umgänget med unga flickor (när de är som vackrast i ung ålder) och går miste om denna fantastiska period i deras liv och som även borde ha varit en del av hans. Ett visst igenkännande kan jag nog också som kille med social fobi göra här, eftersom jag alltid har varit försiktig och osäker i umgänget med tjejer. För att inte tala om i dejting situationer. Nåväl, boken blir inte bitter eftersom han också anspelar på den fåfänga och i viss mån dekadens som finns i det mänskliga umgänget, vilket lyfter boken.

Men det som kanske mest förvånar mig av att läsa just böcker av Marcel Proust, är vilken rikedom han har i språket och de otroligt detaljerade skildringarna av både personer och miljöer. Så i det sammanhanget är nog mina associationer med social fobi sekundära i sammanhanget. Så jag tror att böckerna utöver sin sällsporda språkliga rikedom, även kan bidra till någon form av kultivering om man går inför att läsa dessa.

Österbottningen

Hunden Ebba och praktikplats

Ungefär så här länge kunde jag hålla mig innan jag skrev mitt nästa inlägg här på bloggen...

Hur som helst tänkte jag dela med mig av en bild på familjens labrador Ebba, som fyllde åtta år i veckorna. Hon börjar bli litet av en senior, eller som veterinären kallade henne för en "mysgumma" - vilket nog är en klockren beskrivning.

Labradoren Ebba

Vi skaffade Ebba när jag var 15 år gammal, och samma sommar som jag blev konfirmerad. Efter det har nog Ebba betytt mycket för mig, det är alltid lika trevligt att krama om henne. Dessutom har hon ett synnerligt välutvecklat intellekt, inte minst genom att hon kan läsa av en på ens kroppsspråk.

Enligt rasbeskrivningen för labradorer så är de kända för att vara glupska i mat, vilket nog också stämmer in på Ebba. Någon hade fyndigt sammanfattat det i bilden ovan från sången, "Every breath you take, I'll will be watching you...". Jag kommer ofta på mig själv när jag efter ett besök hemma kommer på mig att försöka ge en brödkant åt Ebba när jag är i min lägenhet, men då är den ju inte bredvid mig :)

---

En annan uppdatering är att jag fått bekräftat min praktikplats på en domstol till hösten. Jag skriver inte mera exakt än så eftersom jag ogärna blir sammankopplad. Hur som helst skall det bli kul att få möjlighet att på riktigt få jobba med juridik i skarpt läge och att få avgöra litet enklare fall initialt. Mina uppgifter blir att sköta om nya mål som inkommer och att göra "research" och skriva ett förslag till beslut/dom. Eftersom jag inte är färdigutbildad ännu, så är jag ju naturligtvis inte behörig att avgöra mål självständigt - som tur är ;)

Österbottningen

Ja visst gör det ont

Jag minns väl första gången jag kom i kontakt med dikterna av Karin Boye, det var under tredje året på gymnasiet i den s.k. dikt- och poesikursen. Sen dess brukar jag med ungefär ett års intervall återvända till hennes dikter. För alltid brukar jag upptäcka en ny dimension av hennes dikter som jag inte upptäckte förra gången...

"Vad sker i mörkret,
medan jag ler?
Dör min själ?
Hittar jag hem ej mer?
Gud, Gud, behåll
en glimt allen
av mitt allvar
ren, ren!"

-- ur dikten "Ängslan" i samlingen "Moln"

Även Karin Boye verkar i någon mån, själv ha varit tvungen att konfronteras med ångesten, även om den kanske inte präglat hennes diktande i lika stor mån som ex. Pär Lagerkvist.

Mera dikter av Karin Boye hittar du på hennes sällskaps hemsida.

Jag vet inte vad det är med den här bilden, "Ex Libris", men varje gång jag betraktar den skänker den mig ett speciellt existentiellt lugn.

---

En sak jag på senare tid försökt ta fasta på är att fast jag är sjuk, och det drabbar mig i vardagen på olika sätt med begränsningar etc. Så strävar jag ändå efter att försöka titta upp och se vad som sker kring mig, vilka möjligheter och andra intressanta saker jag möter "tack vare" att jag är sjuk, men också i övrigt.

Risken är annars har jag märkt att, jag enbart fokuserar på vad jag skall göra när jag blir "frisk". Men om jag bara tänker på det - tänk hur mycket jag missar att uppleva längs med vägen?

Förstås har man ju bättre och sämre dagar, men att åtminstone i bland försöka ta vara på det man får uppleva trots allt, tror jag är värdefullt. Konkret har jag ju fått träffa många nya människor som jag aldrig hade mött om jag inte varit sjuk, likväl att jag fått lära mig saker om sjukdomar men också andra känslor - som man kanske inte känt om jag varit frisk.

Karin Boye verkar att ha "snajat" det i dikten "Rörelse":


"Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd."



Med de orden tar jag en liten sommarpaus från mitt bloggande, och siktar på att göra come-back till hösten igen. Kanske blir det någon enstaka uppdatering under sommaren, men min sommar kantas av jobb och förhoppningsvis nya upplevelser.

Österbottningen

Ansökan om rehabiliterande psykoterapi

Idag damp brevet ner från FPA om att de mottagit min ansökan om rehabiliterande psykoterapi via psykiatern vid Studenternas Hälsovårdsstiftelse (SHVS). De, FPA, ville nu också ha in en separat egen ansökan av mig för att kunna pröva saken.

Så idag fick jag avsätta närmare två timmar på att fylla i och redogöra varför jag bör beviljas psykoterapi i rehabiliterande syfte av en privat psykoterapeut. Orsaken till ansökan är naturligtvis min sociala fobi. Tur att man nästan är färdig jurist, när man skall ge sig in i denna pappersexercis med en (stelbent) myndighet...  Nåja, vad jag har förstått så är denna ansökan mera av en formalitet - eftersom man har en "objektiv rätt" som det heter på juristspråk till denna typ av rehabilitering enligt "lagen om folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner [...]" 2005/566.

Men jag kan å andra sidan konstatera att man inte bör vara för "sjuk" för att orka med denna ruljans, så alla mina sympatier till de som inte är lagfarna och skall ge sig in  i detta!

Ansökan om rehabiliterande psykoterapi
Endast 4 sidor lång blankett + nödvändiga bilagor...

----

Om att strida för sina rättigheter och varför jag blev jurist

På tal om att vid behov av att strida för sina rättigheter är det nog en av de största orsakerna till att jag valde att läsa till jurist. Det är få saker som får mig att tända till på alla cylindrar som när mina eller framförallt någon annans, som kanske också är i en svagare ställning, rättigheter blir kränkta!

Mitt patos ligger nog i att vid behov försvara andras rättigheter om de blir kränkta, och detta kan jag nog bäst göra som utbildad jurist och senare kanske också advokat. Något måste man nog ha som driver en för att orka studera till jurist och plöja genom all litteratur.

Jag har några gånger åtagit mig att driva ärenden för släktingar och vänner när de blivit felbehandlade av någon myndighet, försäkringsbolag eller annat företag. Särskilt illa är det när någon av dessa utnyttjat det faktum att personen t.ex. är äldre eller sjuk - då kan jag driva saken nästan hur långt som helst. 

Naturligtvis framför jag i sådana fall situationen för motparten på ett sakligt och korrekt sätt - är man bara lugn, bestämd och insatt kommer man förvånansvärt långt i sådana situationer. På juristspråk kallas det för "mediation" eller på svenska för "förlikning" var man försöker komma fram till en lösning genom förhandling. 

Enligt finska juristförbundet etiska regler skall vi jurister sträva efter att försöka få till en förlikning mellan parterna, istället för att eskalera tvisten. Nästa steg är ju naturligtvis "litigation" eller som det på svenska heter tvistemål i rätten - men så långt har jag ännu inte behövt driva ett ärende (tack och lov).

Österbottningen

Reflektioner på morgonen vid Görans Café

Det blev en tidig morgon idag, då jag skulle ledsaga en äldre släkting till mig vid sjukhuset. På vägen hem från sjukhuset passade jag på att slå mig ner vid mitt favorit café i Vasa, nämligen Görans Café i Rewell Center.

Jag brukar med jämna mellanrum börja dagen där med en stor Cafe Latte, som är underbart god. Oftast i högsta hugg med Vasabladet, för att få koll på läget i Österbotten.

Så om du ser en ung kille med sandfärgat hår, med en latte i ena handen och VBL i andra handen, och med en kanske något disträ uppsyn - då har du sannolikt spottat mig!
(kom i så fall gärna fram och säg "Hej!", alltid roligt att träffa andra personer och bloggläsare, med min socialfobi är jag ju annars ganska försiktig av sig.." )

Görans café/konditori i Rewell Center
Alltid skönt att börja förmiddagen där i en trevlig atmosfär!

Utöver att läsa VBL, så hann jag också reflektera litet över en dikt av Rolf Ekelöf, som var en svensk poet och medlem av Svenska Akademin. Stycket i den dikt jag främst tänker på är:

"Du skall hålla sällskap
med din ångest/värk, du skall förströ den
ända till den gråa morgonen."

Intressant hur ångesten har plågat många människor, och vi har ändå inte funnit ett botemedel mot den. Utan likväl ännu idag som när R. Ekelöf skrev sin dikt, måste vi försöka hantera ångesten. Även Pär Lagerkvist var ju tvungen att brottas med sin ångest i dikterna, "ångest, ångest, ångest är min arvedel" - som säkert många kan associera till.

Österbottningen

Dagen då jag nästan blev gripen för snatteri!

Ja, inte trodde jag att den dag någonsin skulle komma då jag nästan blir gripen för snatteri - det måste jag säga.

För att backa bandet litet - idag hade jag tänkt utföra två ärenden på "stan" i Vasa, det ena var ett besök vid Posten och det andra att handla vid Citymarket i "City". Eftersom jag tror på att vara lat, bara man är det på rätt sätt, så hade jag rationaliserat så att jag först besöker Posten och sedan direkt Citymarket (ingen bra plan - så här ur bakspegeln sett).

Nåväl, jag hämtade ett paket från Posten som hade kommit från Cdon.com. Paketet innehöll en portabel USB hårddisk av storleken 1Tb. Jag lade paketet i min ryggsäck för att enkelt ta det med mig. Sen gick jag då till Citymarket för att handla inför den kommande veckan. Allt gick bra vid Citymarket, och när jag var på väg till kassorna tänkte jag hur skönt det skall bli med en ledig eftermiddag innan skolan kör igång nästa morgon.

Jag betalde varorna vid kassan och var på väg ut genom larmbågarna för att plocka varorna i plastpåsen från bandet - då går larmet! Min första tanke är att det är någon annan som triggat larmet eller att det är falsklarm. Dessvärre var det nog jag som orsakade larmet vilket blev klart då jag gick tillbaka in till kassan och de började tjuta igen.

Den unga söta kassörskan gav mig en blick som antydde att "du verkar nog inte vara en typisk snattare" - men tyvärr har vi våra rutiner om att vi måste kalla på väktare. Jag frågade då om det gick bra att jag fyller påsen med varorna och kliver åtsidan från kassan, vilket gick bra. Men oj vad folk tittade på en - i deras ögon var jag nog redan dömd av "folkets domstol".

Det dröjde ett tag innan väktarna dök upp, turligt nog befann de sig i butiken dock. Men under väntan på väktarna började nog tankarna gå i rasande fart i mitt huvud - tänk om det råkat ramla ner någon vara eller liknande i min ficka eller liknande utan att jag märkt det? Är min juristkarriär nu över? (katastroftankar, jag vet). Men jag nyktrade till en aning i min tankevärld och insåg för att man skall kunna bli dömd för ex. snatteri så krävs uppsåt. Med uppsåt avses att man måste ha för avsikt att göra något brottsligt, annars kan man normalt inte dömas till ansvar. Uppsåt eller som det heter på latin "mens rea" ett ont sinne, är egentligen en kristen term - som kommer av att för att skuld skall föreligga så kräves det att man syndat. Vilket jag nog inte hade gjort!
Ibland är det tur att man studerar juridik... då känner man åtminstone till sina rättigheter.

Väktarna kom, och jag gick fram för att möta dem för att få en bra "utgångsposition" och när jag sa det var jag som hade orsakat larmet såg de t.o.m. litet besvikna ut. Inte heller i deras ögon såg väl ut som någon typisk snattare. Vi undersökte min väska tillsammans för att se vad det var som triggade larmet och gissa om det inte var paketet från Cdon.com med hårdskivan som orsakade larmet!
När det var klarlagt fick jag en ursäkt och fick gå iväg hemåt, något skakad dock...

Seagate USB 3 hårddisk som orsakade larmet vid Citymarket i Vasa.
Inne i lådan finns nämligen en liten "larmtagg" som inte hade blivit avaktiverad vid Cdon.com!

Tack och lov, blev jag dels "frikänd" från ett brott som jag inte utfört. Men dels att ingen bekant var i närheten vid kassorna när det hände - annars hade jag nog fått stämpeln snattare. Usch, man skall inte döma någon för snabbt har jag också lärt mig idag.

Uppdatering 13.6.2014
Idag handlade jag igen på Citymarket, och även om jag inte blev betjänade av samma kassörska som i måndags - så fick jag trots allt ett leende av den kassörska som tagit mig för snatteri. Antar att det betyder att jag är oskyldig i hennes ögon, tack för det!
En annan lärdom jag dragit av det skedda är att man inte skall rationalisera för långt, och nästa gång går jag nog hem via innan jag handlar vid Citymarket efter ett besök på Posten.

Österbottningen,
skakad men inte rörd

Berglins i svenska dagbladet, om b.la. ångest

Roligt att man i SVD berör ångest problematiken idag, och att man satsar så litet resurser på att vårda och förebygga just ångest. I det här fallet gör man det genom att ha en serie-stripp av Berglins, som är en relativt sarkastisk och cynisk serie, men som ofta berör aktualiteter.

En bra fortsättning vore om de körde en artikelserie om just ångest och vården av den samma. SVD är ju känd som en högervänd tidning och budskapet så tillvida skulle kunna gå fram till beslutsfattarna i Sverige. Ur ett finskt perspektiv måste jag dock säga att jag är relativt nöjd med själva ångest vården, men att själva problemet naturligtvis kunde lyftas fram mera bland allmänheten.

Någon poäng finns alltid i Berglin om det samhälle vi lever i!
(klicka för större bild)

Sen måste jag också fylla på med en annan Berglin stripp, som handlar om valet av sommarlektyr - alltså vad man skall läsa under sommaren. Själv har jag inte gjort några definitiva val av litteratur inför sommaren, men någon klassiker skulle naturligtvis vara kul. Just romanserien "På spaning efter tiden som flytt" av Marcel Proust lär ju vara läsvärt och höra till sfären av allmänbildning.

Sen har jag också tänkt läsa "Panikboken" av Kokkolabon Kaj Hedman, som handlar om panikångest. Hoppas jag går iland med något läsprojekt.

Kanske finns det bättre raggningstips än klassisk litteratur på krogen.
Eller vad vet jag?

Österbottningen

Något om social fobi

Jag har sedan jag var ungefär 7-9 år gammal dragits med ett problem, som jag på senare tid fått veta är social fobi. Social fobi - visst låter det dramatiskt som om jag skulle ha en fobi mot alla människor? Men som tur är så inte fallet.

Vanligen kan man dela in social fobi i två huvudgrupper, en generell och en specifik social fobi. Den generella social fobin omfattar att man allmänt taget är osäker och känner sig iakttagen (och bedömd på ett negativt sätt) med mera i de flesta sociala situationer. Medan den specifika social fobin innefattar vissa särskilda situationer i tillvaron, vanligen att drar sig för presentationer eller överlag inte vill uppträda offentligt. Personligen har jag nog den generella typen av social fobi.

I Finland kallas social fobi på finska för "Kahvikuppineuroosi", vilket anspelar på det faktum att en del är nervösa då de dricker kaffe i ett större sällskap och kanske till och med börjar darra med kaffekoppen. En annan term, som jag hört i Finland för social fobi, är social ångest. Personligen kan jag tycka att de är ganska synonyma även, om social ångest låter "värre" i mina öron. Den korrekta termen i Sverige torde åtminstone vara social fobi, om jag har förstått saken rätt av vad jag läst. Nog med hårklyveri om vad man skall kalla tillståndet.

Vad bottnar då social fobi i? Vanligen i dålig självkänsla och kanske också dåligt självförtroende. Vidare är det vanligt att man tolkar beteendet av andra personer som att de inte gillar en - oftast får man genast upp en negativ tanke om sig själv. Man har ofta således en orealistikt dålig bild av sig själv, i stil med "usch, vilken tråkig och stel typ jag är - vem skulle vilja umgås med mig?" - vilket ofta leder till en självuppfyllande profetia i skarpt läge.

Sen finns det även andra tillstånd som påminner om social fobi, bl.a. fobisk personlighetsstörning som är psykisk sjukdom som sitter ännu djupare och påverkar ens personlighet. Vanligen börjar man då dra sig undan allt mera umgänge, även om det naturligtvis är individuellt.

Sen finns även den neuropsykiatriska diagnosen Aspergers syndrom, som också utöver andra saker ofta också påverkar det sociala samspelet med andra människor. Det är även möjligt att ha både social fobi och Asperger, oklart hur vanligt det är.

Personligen har jag ingen egen erfarenhet av varken fobisk personlighetsstörning eller Aspergers syndrom, utan min kunskap är på lekmannanivå om dessa.

Jag har läst i en bok att social fobi är ett osynligt handikapp - vilket är en åsikt som jag delar. Social fobi både den specifika men särskilt den generella sociala fobin blir ett hinder i vardagen för den som är drabbad. Social fobi betyder inte att man inte skulle vilja lära känna andra människor, oftast tvärt om.

Ungefär så här går tankarna ofta i mitt huvud.
Slutresultat är ofta, om igen bryter isen, att jag är tyst - fast jag inte vill!

Jag menar, även om jag har social fobi skulle jag gärna träffa och lära känna nya människor - men jag drar mig ofta av just rädsla! En del människor är dock så öppna och i viss mån påträngande och envisa att de genom detta beteende lärt känna mig, och tack vare det har vi blivit vänner. :)

Tyvärr är vi i Finland, kanske inte så öppna mot nya människor, även om jag upplever att det är bättre här i svenskfinland och bland finlandssvenskar överlag.

Tack och lov finns det behandling mot social fobi, mer om det senare!

Österbottningen

Nästan sommarlov!

Jag måste varva de här lite tyngre texterna, med något mera vardagligt funderande.

Nu har jag nästan sommarlov, ungefär 1 ½ vecka kvar. Gäller bara att nöta en del engelska, i den två delade obligatoriska kursen, en muntlig del och en skriftlig del. Sen skall jag också nöta lite §§§ inför tentamen i statsförfattningsrätt i nästa vecka.

Statsförfattningsrätten handlar om "hur" nya lagar kommer till, hierarkin mellan grundlag-vanlig lag-förordning och internationella avtal som en stat binds av. Faktiskt riktigt intressant, till en viss mån också allmänbildande att i detalj förstå hur lagstiftningsapparaten fungerar.

Det sägs ju skämtsamt om jurister:
"Vi konstruerar lagen, vi tillämpar lagen och vi kringgår lagen."

Vilket faktiskt är sant till en viss gräns, eftersom juristerna medverkar i alla skeden: konstruktion, tillämpning och tolkning / kringgående ;)

Den aktuella luntan, Euroopan ihmisoikeussopimus, (svenska: europeiska människorättsavtalet) är på humana 980 sidor...
Utöver de tre andra böcker som skall läsas till tenten.

Österbottningen

Om social fobi och panikångest i Finland

Igår kväll hade jag litet tid över, plus att det regnade utomhus här i Vasa, Finland, så jag bestämde mig för att skriva två längre inlägg på SPS.nu.

SPS.nu är för de som inte känner till sidan, en sida för personer med panikångest och/eller social fobi.
Förkortningen står för Stödsidan för drabbade av panikångest och socialfobi.
Det främsta funktionen i mitt tycke med SPS, är deras forum varigenom man får utbyta kontakter och diskutera med andra som har social fobi och panikångest.
SPS forum hittar du här: http://www.sps.nu/forum/

Det första inlägget jag skrev handlade om att jag saknar finlandssvenskar som är aktiva på just sidan SPS. Vad det beror på vet jag inte. Kanske har inte finlandssvenskar hittat dit ännu, eller så anger de inte varifrån de kommer. Det försökte jag råda bot på genom att skapa en tråd om Finlandssvenskar med panikångest och socialfobi / socialångest. Tråden hittar du här:
Finlandssvensk med panikångest och social fobi (SPS.nu)

Det andra inlägget jag skrev behandlar vilken typ av behandling som finns tillgänglig för personer med panikångest och socialfobi i Finland. Vården i Finland, är ju i huvuddrag ganska likadan som den man kan få i Sverige. Vissa skillnader finns dock, som jag märkt av, därför tyckte jag det var på sin plats med en sådan tråd också! Den största skillnaden i mitt tycke är nog att det i Finland finns möjlighet till mera omfattande och intensiv terapi, som subventioneras av FPA (Folkpensions anstalten). Den tråden hittar du här:
Behandling av social fobi och panikångest i Finland (SPS.nu)

Bild av var du hittar finlandssvenskarna

Österbottningen

Reflektioner längs med vägen

Den här bloggen handlar ju relativt mycket om mina två sjukdomar, EDS och social fobi. Orsaken till det är ju att jag gärna vill skilja på mig som person och mina sjukdomar. Det vill säga, jag är inte mina sjukdomar, och därför har jag också en normal blogg om mig själv.

Från den ena sjukdomen går det enligt medicinsk erfarenhet att bli frisk, alltså det går att bota social fobi. Det går inte alltid, men ofta går den sjukdomen att lindra relativt mycket, vilket jag också har märkt av så här långt. Jag hoppas naturligtvis på att bli helt frisk från social fobi, även om jag tvivlar på att jag kommer att bli någon "ultra" social person för det. Vilket jag inte känner att jag heller behöver!

Från EDS, går det dock inte att bli botad på något sätt vad man medicinskt i dag åtminstone känner till. EDS är ju en sjukdom som inte syns utan på en. Utan om du skulle se mig på stan, så skulle jag se ut som vilken frisk ung kille som helst! Det här är både en gåva och ett aber, när man lever med en sådan här sjukdom. Dels skvallrar man inte med sin uppenbarelse om att "jag är sjuk", men å andra sidan kan det vara svårt att finna förståelse hos andra om att man har sina begränsningar.

Österbottningen