Idag damp brevet ner från FPA om att de mottagit min ansökan om rehabiliterande psykoterapi via psykiatern vid Studenternas Hälsovårdsstiftelse (SHVS). De, FPA, ville nu också ha in en separat egen ansökan av mig för att kunna pröva saken.
Så idag fick jag avsätta närmare två timmar på att fylla i och redogöra varför jag bör beviljas psykoterapi i rehabiliterande syfte av en privat psykoterapeut. Orsaken till ansökan är naturligtvis min sociala fobi. Tur att man nästan är färdig jurist, när man skall ge sig in i denna pappersexercis med en (stelbent) myndighet... Nåja, vad jag har förstått så är denna ansökan mera av en formalitet - eftersom man har en "objektiv rätt" som det heter på juristspråk till denna typ av rehabilitering enligt "lagen om folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner [...]" 2005/566.
Men jag kan å andra sidan konstatera att man inte bör vara för "sjuk" för att orka med denna ruljans, så alla mina sympatier till de som inte är lagfarna och skall ge sig in i detta!
 |
| Ansökan om rehabiliterande psykoterapi Endast 4 sidor lång blankett + nödvändiga bilagor... |
Om att strida för sina rättigheter och varför jag blev jurist
På tal om att vid behov av att strida för sina rättigheter är det nog en av de största orsakerna till att jag valde att läsa till jurist. Det är få saker som får mig att tända till på alla cylindrar som när mina eller framförallt någon annans, som kanske också är i en svagare ställning, rättigheter blir kränkta!
Mitt patos ligger nog i att vid behov försvara andras rättigheter om de blir kränkta, och detta kan jag nog bäst göra som utbildad jurist och senare kanske också advokat. Något måste man nog ha som driver en för att orka studera till jurist och plöja genom all litteratur.
Jag har några gånger åtagit mig att driva ärenden för släktingar och vänner när de blivit felbehandlade av någon myndighet, försäkringsbolag eller annat företag. Särskilt illa är det när någon av dessa utnyttjat det faktum att personen t.ex. är äldre eller sjuk - då kan jag driva saken nästan hur långt som helst.
Naturligtvis framför jag i sådana fall situationen för motparten på ett sakligt och korrekt sätt - är man bara lugn, bestämd och insatt kommer man förvånansvärt långt i sådana situationer. På juristspråk kallas det för "mediation" eller på svenska för "förlikning" var man försöker komma fram till en lösning genom förhandling.
Enligt finska juristförbundet etiska regler skall vi jurister sträva efter att försöka få till en förlikning mellan parterna, istället för att eskalera tvisten. Nästa steg är ju naturligtvis "litigation" eller som det på svenska heter tvistemål i rätten - men så långt har jag ännu inte behövt driva ett ärende (tack och lov).
Österbottningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar