Enjoy the summer!

Med midsommaren bakom oss går vi nu (förhoppningsvis) mot högsommaren - med litet mera värme som följd.

Själv har jag nu officiellt kunnat ta semester från utbildningen - då jag fick bekräftat att jag klarat sista momentet i engelska kursen "with flying colors"!

Utöver tentamen så hade vi också en del inlämningsuppgifter att skicka till läraren för bedömning. Jag hade inte fått bekräftat att läraren mottagit mina "assingments" och därför valde jag utifall att dubbelkolla saken.

Trevlig läsning, indeed!

Svaret var trevligt - jag verkar åtminstone att vara godkänd ;) --> så nu får jag njuta av sommaren officiellt!

---

Utöver jobb i sommar, så har jag åtagit mig att läsa ett par "klassiker" som jag saknat på min "meritförteckning" över läst litteratur. Jag har för avsikt att läsa dels ultraklassikern "Brott och Straff", som det nog till att alla läst och i synnerhet jur. studenter.

Men sen har jag också börjat svettas med antologin "På spaning efter den tid som flytt" av Marcel Proust. Tyvärr hade någon hunnit före mig och lånat första boken av de åtta böckerna i antologin, så jag var tvungen att börja med andra boken "I skuggan av unga flickor i blom".

Jag har kommit litet över halvvägs av bokens totala ca 500 sidor, och kan börja dra vissa konklusioner. Ett par saker har jag fått erfara genom att läsa den, dels att den är både sorglig och litet humoristisk på samma gång.
Titeln anspelar på det faktum, att Marcel är sjuk och inte kan delta i umgänget med unga flickor (när de är som vackrast i ung ålder) och går miste om denna fantastiska period i deras liv och som även borde ha varit en del av hans. Ett visst igenkännande kan jag nog också som kille med social fobi göra här, eftersom jag alltid har varit försiktig och osäker i umgänget med tjejer. För att inte tala om i dejting situationer. Nåväl, boken blir inte bitter eftersom han också anspelar på den fåfänga och i viss mån dekadens som finns i det mänskliga umgänget, vilket lyfter boken.

Men det som kanske mest förvånar mig av att läsa just böcker av Marcel Proust, är vilken rikedom han har i språket och de otroligt detaljerade skildringarna av både personer och miljöer. Så i det sammanhanget är nog mina associationer med social fobi sekundära i sammanhanget. Så jag tror att böckerna utöver sin sällsporda språkliga rikedom, även kan bidra till någon form av kultivering om man går inför att läsa dessa.

Österbottningen