Om jag nu skall berätta kort om mina erfarenheter av en sådan operation, kanske är intressant för andra som lider av patellaluxationer.
Jag har under lång tid haft problem med bägge knäna, från att jag var 15 år gammal, tills jag nu är 23 år gammal. Har haft flera frekventa luxationer av båda knäskålarna (4-5 gånger / år) samt sub-luxationer varje vecka.
Efter en längre tid med konservativ behandling, alltså fysioterapi och stabiliserande träning. Så fattade min ortoped beslut om att jag skulle få genomgå en knäoperation till att börja med på vänstra knäet.
Knäoperationen
Jag kom in på morgonen till sjukhuset och fick börja på deras preoperativa avdelning. Bytte till sjukhuskläder, bad om lugnande tabletter, inskrivningssamtal och sedan vänta. Efter två timmar så ringde de till avdelningen från operationssalen och meddelande att tidigare patient snart skulle vara klar.
Dags för förflyttning till operationsavdelningen i rullstol(!), jag var nog så snurrig av lugnande mediciner. Jag rekommenderar verkligen lugnande före en operation. Hur som helst rullstol fram till britsen i operationssalen, där jag själv fick kliva upp på operationsbordet.
Jag hade fått välja bedövning själv, antingen ryggbedövning eller sövning. (tror att man i Sverige normalt söver vid dessa typer av operation, medan min operation gjordes i Finland) Hur som helst hade jag valt ryggbedövning. Så det var dags att få en IV-kateter i handleden. Dessvärre har jag en seg hudtyp, så sjukskötaren lyckades inte på två försök att få katetern på plats i på någondera handrygg. Då kom anestesiläkaren och lade den i handleden i stället. Orsaken till detta lär vara att jag lider av EDS (diagnostiserad ett år senare), med viss hudpåverkan. Sen var det dags för ryggbedövningen, först en bedövningsspruta innan det var dags för den riktiga bedövningen.
Sen tog det ett par minuter innan bena domnade bort (skrämmande känsla). Operationen kunde börja. Man lade en stor "blodtrycksmanschett" kring benet för att minska på blodtillförseln till benet. Sen också ett skynke emellan, så att jag inte behövde se själva operationen.
Skötaren frågade om jag ville ha så mycket lugnande att jag "slumrar till", men jag valde att tacka nej. Sägas bör att innan operationen hade jag läst min egen journal, var läkaren hade skrivit sin beställning till operationssalen. Följande saker ingick:
- oscillerande såg (roterande cirkelsåg)
- skruvar
- skruvmejsel
- hammare
- stämjärn
I mina öron låter det mera som verktygslista för renovering av badrummet :)
Kan säga att ljuden inte var alltför angenäma under operation, lät som en metallverkstad när de snickrade på mitt knä. Ca. 1 timme tog det innan kirurgen lutade sig över skynket och frågade om jag behöver sjukledigt (!).
Sen till uppvakningsavdelningen var jag fick ligga i 3-4 timmar medan man väntade på att känseln skulle komma tillbaka i bena. Efter det var det överföring till ortopediska avdelningen. Jag fick stanna över natten för att vila till följande dag. Sedan var det hemfärd.
 |
| Smärtan efter operationen satt i en vecka, under vilken jag behövde värkmedicin. Kortare tid än förväntat, tack och lov. Ortopeden hade dock garderat mig med både Burana 800mg (!) och Panadol 1g (1000mg). Men själva rehabiliteringen tog nog mycket länge, med fysioterapi. |
Jag behövde ingen ortros på det opererade knäet, och fick lägga foten i marken. Fick dock inte stöda det minsta på benet i 6 veckor. Kryckor kom dock på köpet. Smärtstillande behövde jag i ca. en vecka efter operationen. Mycket mindre än vad både jag och ortopeden hade väntat.
 |
| Bild på mitt vänstra knä, ca 2 veckor efter Elmslie-Trillat operationen. Ärret är långt och ihopsatt med metall agraffer som togs bort efter tre veckor. Notera dock att själva knäet är mycket svullet, svullnaden gick ner helt först efter någon månad. |
Sammanfattat kan man säga att operationen var jobbig, men inte så farlig som jag trott. Har tidigare genomgått en käkoperation, mera omfattande. Dock är det aldrig roligt att ligga på sjukhus. Jo, en positiv sak, denna gång hade jag kvar aptiten och kunde äta av sjukhusmaten.
Gällande slutresultat av operationen så kan jag säga att jag är mycket nöjd. Det aktuella knäet har inte luxerat helt en ända gång efter operationen. Men nog fortfarande lite instabilt.
Eftersom som jag har EDS så blev mitt ärr mycket brett, närmare 1,5-2cm över knäet. Ärr typen kallas för atrofiska ärr, på engelska"atrophic scarring". Min fysioterapeut, sade att det är mycket invasiv knäoperation, just Elmslie-Trillat då man ändrar dragriktningen på hela knäet. Därför blir ärret också långt, utöver att det är brett."
Texten är delvis hämtad från hypermobilitet.ifokus.se var jag skrivit den ursprungliga texten.
Se länk:
http://hypermobilitet.ifokus.se/discussions/5140cbeed3b4fd1a0e00055b-patella-luxation
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar