Nu senast blev det nog en bok som tillhör den senare gruppen, nämligen den rykande nya boken "VIP-rummet" av Jens Lapidus. Knappast har väl någon kunnat undgå att notera hans litterära gärning inom Stockholm Noir, med böckerna i serien "Snabba Cash" med uppföljare.
När man läser hans böcker märks det tydligt att J. Lapidus verkligen har insikt i hur den "undre världen" i Stockholm ter sig - vilket ju är ofrånkomligt om man jobbar som försvarsadvokat inriktad på så kallad humanjuridik. Men i den här senaste boken blev det sannerligen tydligt att han är jurist och utnyttjar den kunskapen i boken, nästan så mycket att det för mycket om advokatbyråer (affärsjuridiskabyråer och humnjuridiskabyråer), skillnaden på en advokat och en jurist och s.k. due diligience vid M&A processer (Mergers & Accusations) etc etc.
Citat:
"Chamon gick fram till kvinnan.
”Det är lugnt„, sa han. ”Hon går med på att träffas.„
Kvinnan sträckte fram något till Chamon. ”Här. Och tack för hjälpen.„
”Vad var det där?„ frågade Nikola.
Chamon tittade ner på de han hade i sin hand. ”Ett visitkort,
brorsan. Har du aldrig sett en advokat in action, eller?„"
Nu har jag igen avsikt att skriva en recession av boken, utan jag lyfter bara fram några iakttagelser helt enkelt.
En sak som jag noterade relativt snabbt noterade var hur Lapidus verkar ha insikt i del psykologiska problem och dessutom psykofarmaka. Bland annat refererar han till Zoloft, som en av huvudpersonerna i boken äter nästan som karameller - personen i fråga är Philip som är en synnerligen framgångsrik affärskille i 28 års åldern. Orsaken till att han käkar Zoloft (även känt som Setralin), som är ett antidepressivt läkemedel av typen SSRI, är att han har problem med ångest (ångest som han nog har av en anledning också).
Men det räcker inte med Zoloft, utan också en av de andra huvudkaraktärerna Magnus som är delägare på en advokatbyrå får sig en dos av Prozac, bildligt talat - citat nedan:
"När Magnus talade var det med stadig och lugn röst. En viktigt egenskap för en duktig advokat att alltid låta säker på sin sak*"
"”Och pengarna då, hur ska vi göra med pengarna?„
Magnus lät som om han andades Prozac när han svarade. Emelie undrade hur han kunde vara så cool."
Intressant här med de återkommande kopplingarna till antidepressiva läkemedel, är att jag tycker att boken ger en felaktig bild av hur dessa läkemedel vanligtvis fungerar. Att "käka" Zoloft som någon slag temporär och omedelbar blockering av ångest är nog fel, de fungerar inte så - och är nog sannolikt farligt att äta dessa läkemedel så. Att dessutom referera till Prozac på ett sådant vis att man skulle bli helt cool av det läkemedlet är nog fel, eftersom de ger en långtidseffekt och inte på något vis skulle kunna kapa bort all ångest. Jag har egen erfarenhet av Citalopram, som är ett läkemedel i klass med just Zoloft och Prozac eftersom det också är ett s.k. SSRI läkemedel - och verkan är inte som det beskrivs i boken. Men jag förstår att det nog kanske är nödvändigt för själva storyn i boken.
 |
| En illusion om att man skulle kunna bota allt med antidepressiva läkemedel... Prozac är ju kanske det mest kända exemplet på "lyckopiller" från bl.a. USA. |
En annan lös observation från boken är hur Lapidus på ett sällsamt sätt berättar om den ena huvudkaraktären Emelie, som är affärsjurist, men nu dragits in i ett kidnappningsfall och skall agera privatdetektiv. Hon är en s.k. påläggskalv för den mellanstora advokatbyrån, men samtidigt tränar hon också Muay Thai boxning - tja, nog är det väl möjligt i verkligheten det också - men det jag är litet främmande för att hon de facto får användning för sina kunskaper, se citat nedan.
"Hon ignorerade honom och gick på nytt rakt mot Ian
Han höjde hammaren igen. Men den här gången verkade Emelie veta vad hon skulle göra. Hon satte ner vänsterfoten snett framför sig och rörde höger ben blixtsnabbt.
Teddy hade aldrig sett en så perfekt utförd muay thai-rundspark i sitt liv. (..) Snabbhet kunde bara läras till en viss nivå, resten var talang.
Emelies högra fot träffade Ians bröst med full kraft. Han tappade hammaren av kraften och stapplade bakåt.
Emelie å andra sidan landade i fight stance, stadig som en klippa.
”Nu tar du det lugn„, sa hon."
 |
| En juristtjej i J. Lapidus bok som tränar och också brukar sina kunskaper i Muay Thai. Bilden från: mmaacademy.se |
Ja, vad skall man säga? Litet väl fantastiskt kanske - men ändå balanserande mot vad som kunde ske i verkligheten? Det är verkligen inte inom mina domäner vad det gäller kickboxning eller Muay Thai, men samtidigt måste jag medge att det är häftigt när tjejer tränar kampsport ;)
Hur skall jag då sammanfatta VIP-rummet? Jo, jag tycker verkligen att boken är läsvärd och den passar utmärkt för hängmattan - jag läste ut bokens 460 sidor på två dagar, så den är nog en bladvändare av rang. Även om jag var litet kristik ovan till vissa saker i boken, så måste jag ändå berömma helheten och jag väntar faktiskt med spänning på uppföljaren till denna bok, den ingår i en serie, okänt dock hur många böcker som kommer att komma.
Österbottningen
* Till sist vill jag ännu lägga till, att det faktiskt är en av de viktigaste egenskaperna för advokat men också för en jurist att kunna verka säker på sin sak i de flesta lägen och kunna verka övertygande trots att man inte har så mycket fakta på fötterna så att säga. Därför har det också fått ett ord uppkallat efter sig, nämligen advokatyr när man argumenterar för en sak på ett formellt riktigt sätt även om substansen är ringa. Vilket jag kommit i kontakt med också när jag träffat praktiserande advokater och diskuterat dylika frågor med dem.
