Navigare necesse est - del 1/2

Det bevingade citat av romaren Pompejus: "Navigare necesse est, vivere non est necesse" kan förstås i olika kontexter. Den ena kontexten är om man ser på det ordagrant, "att segla är nödvändigt emedan att leva inte är det", vilket ofta sägs av seglare. Men själv brukar jag tänka på det i kontexten att det är nödvändigt att segla och navigera sig fram i livet, inte enbart att (över)leva.

Nåväl, där är väl dagens korta lektion i latin avslutad :) Men jag brukar ändå ibland återkomma till citatet i tankarna eftersom det ger en viss levnadsvisdom. Idag har vi ju som växer upp i civiliserade I-länder möjlighet att göra nästan vad vi vill med våra liv. Valen som står till vårt förfogande är nästan oändliga vad det gäller val av utbildning, karriär, bosättningsort och t.o.m. levnadsstandard.

Om vi backar hundra år eller t.o.m. litet mindre, så var tillvaron för de människor som då levde betydligt mera "inrutad" än vår tillvaro. Var du bondeson, så förväntades du att ta över jordbruket efter din far. Det fanns inte på kartan att du skulle studera på universitet för att bli ex. läkare eller jurist, ej heller att du skulle flytta till ex. Sverige eller Norge för att ta över någon verksamhet där. Din partner hittade sannolikt också i närområdet, och knappast via HappyPanCake eller liknande sidor ;)

Jag diskuterade den här frågan med en studiekompis som redan är och praktiserar som läkare, men som läser till en juristutbildning för "nöjes skull". Vi kunde nog båda enas om att detta kan vara en faktor som bidrar till att vi har mycket mera psykisk ohälsa i dagens samhälle, särskilt bland unga människor. Att den oändliga bredden med möjligheter och alternativ som ställs till buds för alla unga personer, gör oss osäkra i tillvaron - och frågor som "vad vill jag uppnå med mitt liv?" väcks. För var det ju inte så mycket att fundera över, då det redan var valt för en.

Missförstå mig inte, jag tycker helt och hållet att det skall råda valfrihet vad det gäller ex. utbildningsval och att man skall kunna göra en "klassresa" om man vill. Men det jag reflekterar över är hur skall man hantera alla dessa val som man ställs inför, gällande ens framtid?
Naturligtvis kan man inte styra eller välja allt heller, men om man tänker efter så har nog kunnat göra många flera val än vad som någonsin var möjligt för säg, tre-fyra generationer tillbaka i tiden.

Därför krävs nog en förmåga att kunna navigera och segla på rätt sätt fram här i livet bland alla "farleder" och "remmare" på havet, och inte bara flyta med (leva) utan också på ett någorlunda förnuftigt sätt finna det man vill. Håller du med?

---

Liten på sidan av, om varför det lönar sig att studera litet latin.
Jag finner faktiskt språket intressant, och dessutom "öppnar" det upp den
västerländska kulturen på helt nytt sätt.

Fortsätter i del 2