I förra veckan ringde nämligen en headhunter mig, alltså en rekryterare, som fångat upp mig genom mitt bloggande (inte den här bloggen, dock :) ) och via Linkedin. Jag var inte alls förbered på att få ett sådant samtal, så jag blev minsann litet ställd. Men samtalet gick ändå bra och jag blev inbokad på en intervju i början av denna vecka, som jag nu också varit på.
Eftersom jag gärna vill vara litet diskret av mig, så nämner jag inte här för vilken firma det var aktuellt med. Men jag kan väl säga så mycket att det gällde en större fondförvaltare och en roll som anknyter till bland annat regelefterlevnad, som har blivit mycket viktigt på senare tid inom finansbranschen.
 |
| Nej, det har inte varit något livsmål för mig att bli kontaktad av en headhunter ;) Men ändå kul när har något som en arbetsgivare är intresserad av. |
Intervjun gick nog helt ok, jag blev grillad i nästan en timme från allt från professionella frågor till privata frågor som vad min föräldrar har för utbildning... Nu får jag bara vänta på besked som kan dröja upp till litet på en månad.
Även om det skulle gå så att jag inte får jobbet, det är väl kanske 50/50, så är det ändå kul att de fångat upp en och man har kunskaper som är intressanta på arbetsmarknaden. Allt läsande börjar ge lön för mödan ;) Sen måste jag även se om jobbet passar ihop med mina studier rent tidsmässigt, men samtidigt skulle det nog vara kul att få mycket relevant arbetserfarenhet, det torde ju vara viktigt för framtiden?
Hoppas att det kan vara en liten uppmuntran också för andra med social fobi, att man (förhoppningvis) ändå kan lyckas på det professionella planet trots allt. Men samtidigt skall man inte dränka sina sociala problem i arbete, det gäller nog att hitta en balansgång här som gör att man ändå utvecklas socialt.
Österbottningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar